När jag vaknar runt 10 kryper panik över mig som spritandedräkten efter en våt utekväll. För 2 timmar sedan satt Sundbom och käkade gröt efter hans årliga morgonpromenad. Förberedelser har aldrig hört till mina mer primära karaktärsdrag och i sedvanlig tappning klämmer jag en påse grillchips innan jag cyklar iväg till just Sundbom för att omfamna honom en sista gång innan vi blir fiender på BWCs slagfält.
Vi kommer som alltid några minuter för tidigt till Dennis men vi är långt ifrån först. Aldrig har så många 80-talister varit ute i så god tid. Mer rutinerade hävare små sippar på en kall öl samtidigt som de lite häftigare deltagarna fejkar försök till att bota baksmällan från gårdagens bravader, allt för att få motståndare att under-och-överskatta hävare till höger och vänster.
Det här är en av de absolut bästa halvtimmarna på hela sommaren, sekunderna innan helvetet brakar loss. Återföreningar med människor man träffar allt för sällan och ödmjukheten i att få tävla på en sportslig nivå med dessa kämpar.
När sista lappen är dragen fastställer jag att jag hamnat med värdelösa hävare. Likt ett schackbräde konstaterar jag snabbt att mitt lag består av mig själv och bönder. Här gäller det att vara taktisk snarare än kritisk, jag kan ju alltid muta någon eller bara dricka upp halva ölen...
När Laken och Hjärtström äntligen riggat kameran är det dags för bunken. I sedvanlig ordning börjar Mark berätta om de cheeseburgare han kommer hosta upp om cirka 13 sekunder men alla vet att det är Rille som spyr först...
- "Klara färdiga gå."
Från första droppe smakar ölen skit. Detta är nog mer psykologiskt än något annat. Det blir snabbt svårt att köra på i samma tempo som man inledde i och när Jermer kastar upp sin frukost på Döjkens rygg blir det genast svårare. Jonte smyger ur "bild" och när han kommer tillbaka kollar jag på puke-area där han nyss var. Jag kan irriterat konstatera att Snygg-Jonte spyr små söta fjärilar och har oklanderlig frisyr. Jag inser snabbt att det inte finns någon rättvisa i världen eftersom snygga människor alltid vinner, eller kanske, kanske, kanske... Vänta, jag måsteeeeee.... HUÄÄÄÄÄHHH!
Några grenar senare ertappar jag Hjärtström när han snackar skit om mig framför kameran. Jag försöker stänga det inom mig men hans ord river upp ett sår som kommer bli svårt att läka. Jag väljer att inte prata med honom mer under dagen.
När Restell så småningom börjar dra sina grova sex-skämt från högstadietiden vet jag att han nått en gräns. I hemlighet kallar jag denna gräns för "lutarn" i egenskap av att jag vet att han lutar väldigt mycket från och med nu fram tills imorgon. Det kan vara framåt, bakåt, höger eller vänster. Jag drar även av ärmarna på min T-shirt så jag är förberedd när skadan är framme och hintar Hjärtström om att bra filmmaterial kan dyka upp när som helst... Själv undviker jag helt att tala till kameran!
-"Det lag som kom sist på 12 poäng är..."
Jag andas ut när jag hör att det inte är namnet på mitt lag Dennis ropar ut och finner det emellertid lämpligt att jubla. I BWC är det ingen som kommer ihåg någonting förutom det lag som förlorar. Föga förvånande vinner det lag som har Sundbom och/eller Mark, en konstig bekräftelse på den teknik det krävs för att dricka mycket öl. Jag gläds med vinnarna och lider med förlorarna samt de Skarpängsbor som på något sätt behövt bevittna våra galenskaper.
När MVP delats ut glider jag fram till Majberg... Stackars Majberg.... Inte nog med att han förmodligen tillhör det förlorande laget, han är även officiellt den nya rookien.
När jag hör Dennis skrika mitt namn sökande senare inser jag att skadan redan är skedd. I min hand har jag kameran och den röda lampan lyser. Jag försöker hitta någon knapp att radera allt med men Laken hinner slita kameran ur händerna på mig. Jag förstår att min sinnesnärvaro är minimal och jag åter igen låtit mig själv bli blödig och nostalgisk till alla andras förtjusning...
Man kan inte annat än älska Zven (på fyllan) när han får chansen att prata "Face to Face" med kameran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar