Hur skulle du beskriva ölhävartävling för en utomstående?
Lustigt att du frågar då jag flertalet gånger försökt beskriva denna dag för nyfikna personer som studerat oss hävare och grenarna med både avund och förundran!
De frågar frågor som ofta uppkommer är ”vad f-n är ölhävar egentligen?”, ”varför kräks ni på film?” och ”blir man verkligen full?”
Varierade svar finns, men för att sammanfatta lite så låter det ungefär såhär:
”Ölhävar är som den avgörande matchdagen efter en lång kvalserie, som när en fighter ska möta sin nemesis efter månader av löpning i knädjup snö och push-ups med sin käring på ett släp. Det är som ett gladiatorspel i det antika Romarriket - en kraftmätning av episka proportioner med ära och värdighet på spel.
Den som skyr lite simpel vomitering har faktiskt inget att göra på prispallen. Måste man så måste man och dessutom kanske man ser lite smalare ut. Och det är ju bra.
Att säga att man blir full låter lite slarvigt - skulle mer säga att man blir hög på tävlingsruset.
Kameran är givetvis där för att givetvis föreviga hela kalaset och för att Nylund ska, när rusdryckerna tagit överhanden, få gå loss och tala ut om dittan och dattan och hur gärna han vill vinna ‘den där jävla ölhävar’.”
Efter detta lilla utlägg har vissa skakat på huvudet i direkt oro över min och hävarnas mentala hälsa medan vissa har lyssnat vidare, storögda av förtjusning. Man kan lugnt säga att Ölhävar berör.
Vad gjorde att ditt lag inte vann?
Har ett svagt minne av jag själv inte var så jävla strålande i stövelkastning (korta ben) vilket kan ha lett till poängtapp.
Vem var sämst i ditt lag?
Förutom tidigare nämnda debacle så var det inget negativt att rapportera. Var lite nervös inledningsvis då jag lottades med Mr. Rookie (Nylund), men han stod pall och levererade på stafetterna så jag är helt klart nöjd!!
Skulle du kunna berätta om tävlingsdagen, från morgon till kväll?Man vaknar, spänd och förväntansfull - kanske försöker man pressa sig till några fysiska övningar för att få igång kroppen efter en god natts sömn. Äter en god frukost, som egentligen kvittar hur den smakar eftersom den troligen kommer få se dagens ljus i flytande form några timmar senare, och sen måste ju givetvis matchstället fixas i form av shorts, överdel och ett par skor som är offervilliga för dagens event.
Vid lovande solsken kommer givetvis lämplig faktor/stekolja appliceras på huden och rätt glasögon provas ut. Inte helt omöjligt att man smyger i sig något stärkande som apertif innan beger sig mot arenan. Där hälsar man respektfullt på de andra hävarna och efter välkomstölen och laglottningen brakar det loss! När sedan krutröken lagt sig ramlar (!) hävarna först i den svalkande Rösjön och sedan in på Pizzeria Skarpäng för det årliga pizzastoppet. Efter det, hem och snöra på sig discoskorna till ’för-efterfesten’ hemma hos någon och sedan ’efter-efterfesten’ som oftast slutar på Tegelbruket av notstalgiska skäl. Där kommer säkerligen Lakén köpa onödigt många tequilashots och/eller en flaska bubbel och Restell slå nytt personbästa i Redbull/Vodka på tre timmar.
Vem är den snyggaste hävaren?
Tror bestämt att det finns en gammal sång som jag tror sammanfattar det där rätt bra.
Den handlar om att alla är lika fina fast man ser olika ut, t.ex Majberg som går enligt den asiatiska definitionen där det anses vara top notch att ha samma hudton som Lord Voldemort, medan våra mer fornnordiska inslag (resliga herrar med hårig bringa, typ Sundbom och Sandberg) skördar framgångar på andra delar av klotet.
Vissa föredrar skulderbladstatuerade tyskättlingar (Deutgen) och uppenbarligen finns det tjejer som fortfarande köper att ens pojkvän rockar tubsockor utanför gymmet (minns inte vad han heter men han var med förra året). Och för att inte glömma ärkeängeln från Björnkärrsvägen, numera Grindtorp, (Jonte), men hans look är tamejfan universell.
Utan att bli FÖR långrandig kan man säga att hävarsällskapet är som en bättre ask sorterade praliner, det finns helt enkelt något för alla smaker.
Hur ser årets uppladdning ut?
Årets uppladdning har präglats av spektakulära spritorgier på Oxid, flasköl i hiphop-baren på SpyBar och när våren började på riktigt sköts det Fireballshots i kreddtrappan på F12 följt av ett tvåveckors-camp i USA under Juli med goda hävarna Sandberg (välkommen tillbaka, förresten!) och Deutgen. Ytterligare s.k. hållkäften-kvällar också har spenderats på diverse studentpubar i Lund, för att nämna något utanför den så kallade lådan.
Mångsidig träning, kan man säga
Om man tittar lite i bakspegeln, vem skulle du säga tillför mest till tävlingen?
Så länge alla dyker upp och dricker ser jag väl ingen som skulle vara förmer än någon annan. Men annars givetvis arrangören Dennis och det enorma ansvaret det innebär att se till att tolv grabbar kommer och dricker öl i bar överkropp på hans gräsmatta.
Hur har ölhävartävlingen påverkat dig i privatlivet?
Förutom att man säkert varit svintrevlig på efterfesterna kan jag inte komma på något speciellt förutom det jag skrev tidigare med många nyfikna icke-hävare.
Du är den kanske mest kräsne hävaren när det gäller ölen. Vilken öl hoppas du på i år?
Tycker det låter negativt att använda ordet kräsen - skulle mer säga noggrann! Jag ser gärna en helsponsring av typ Peroni (IT) eller Sapporo (JAP). Det vore fett som fan. Sistnämnda skulle förmodligen kunna ge uttrycket ‘karatefylla’ ett nytt djup..
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
Förutom det uppenbara (evig sommar, en enorm pool och en bil som faktiskt kan flyga) skulle det vara trevligt om Premier League startade nu så man hade något att göra på helgförmiddagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar